Jazza

Jazza är en boerboeltik på 7 1/2 år och är en mycket älskad medlem i vår familj. Hon kommer från en kennel i Skåne, NorthStar BoerBoel, hennes kennelnamn är NorthStar Snorkfröken, pappan heter Conquestador Ask, mamman NorthStar Pashanga.

Hur kommer det sig då att det blev en boerboel? Jo, vi hade förut en rottweiler/schäfer-blandning och när han fick vandra vidare till hundhimlen, (han blev 10 år och hade kraftig artros sista tiden), sa vi "ingen mer hund". Tiden gick och det kändes tomt utan hund, vi började så smått att fundera på hund igen, "en liten ras och ingen valp" sa vi, men då hade vi inte träffat vår dotters hund, en boerboeltik, Nowa, som de då nyss köpt från NorthStar. När vi träffat henne några gånger vart vi förälskade i rasen " en sån ska vi ha!" Jag tog kontakt med NorthStar, för jag hade sett en vuxen hane på deras hemsida. Jag fick prata med en trevlig man, Philip Nilsson, kennelägaren, men tyvärr var hanen redan bortlovad, men vi har valpar här nu, sa han, jag tvekade lite och sa att jag skulle prata med övriga familjen och sen återkomma. Efter en stund ringde jag tillbaka och vi ville ha en hanvalp men de var redan tingade, så då blev det en tikvalp istället och vi har aldrig ångrat oss. Valparna var alldeles nyfödda då och vi följde kullen på Facebook där Philip la upp bilder under deras första veckor. Tidigt blev jag förälskad i en ljuvlig valp, Snorkfröken. Den 19:e augusti 2011 blev det en tripp till Skåne för att hämta hem henne, 8 veckor gammal, lika många kg, busig, sprallig, sylvassa tänder men helt, helt underbar! 

Jazza är nu en livlig tjej på ca 56 kg och 62 cm hög så det gäller att stå stadigt på jorden och böja knäna när hon kommer farande i yster lek. Men hon kan konsten att koppla av också mellan varven.

Under tiden som gått har mycket hänt. Våren 2012 anmälde jag Jazza och mej till en lydnadskurs på brukshundklubben. I början var hon alldeles omöjlig, hoppade och skuttade och lyssnade inte alls, så kom jag på att det var bra om hon fick rusa av sig överskottsenergi  innan vi åkte till kursen och se, hon vart en helt annan hund, började lyssna på mig, vi hade mycket ledarskapsövningar hemma också. På kursen gick det bättre och bättre, i slutet gjorde hon det mesta rätt och på hösten när vi började steg 2 gick det jättebra, några punkter ska vi träna mer på. Kursledarna som följt henne från dag 1 var imponerade över hennes framsteg. Vi prövade även lite spår på kurserna och det verkar hon gilla eftersom hon tycker om att använda näsan mycket. Nu våren 2016 har vi börjat en kurs i NoseWork och det gillar hon, och jag med.

Vad äter min lilla juvel då? I början fick hon RC men jag var och är inte så förtjust i det fodret så på våren 2012 bytte jag till ett färskfoder, Priima ST, men hon började snart klia sig och tappa päls, bytte då till ett svenskt torrfoder, Magnussons, utan en massa tillsatser i, men hon fortsatte sitt kliande men pälsen blev bättre, började fundera om vetet i kunde vara boven, så jag bytte till Carrier, också ett bra svenskt torrfoder, utan tillsatser och spannmålsfritt och klådan försvann, detta hade vi tills jag läste om Biologiskt Anpassad Rå Föda, BARF, så nu äter hon det och spannmålsfritt färskfoder, Priima NK, och hon mår utmärkt på detta, pälsen är mjuk och glansig, ingen klåda, sätter muskler bättre och lättare.

I januari 2016 har vi återigen bytt foder på Jazza då hon efter att hela höst/vinter kliat sig, haft svamp i öronen och furunkler på framtassar. Efter en kostrådgivning har vi gått över till Standardt Mild torrfoder, extra vitaminer och pyttelite färskfoder, nu i vår ser vi att hennes tassar bättrar sig, klåda och svamp är borta och hon är en väldigt pigg vovve nu, och efter att ha haft ont i tassarna så länge har hon inte velat röra sig så mycket som innan. Jag tycker att färskfoder/barf är det bästa att ge sin hund men en del hundar funkar inte på det, och Jazza är en, så jag får se till hennes bästa och ge det som är bäst för just henne.

Hon fick ett klobrott i oktober 2012, i vanliga fall tar det inte så lång tid innan pulpan torkar å en ny klo kan växa ut, men i Jazzas fall blev det en infektion i pulpan och flera veterinärbesök för att göra rent och hon fick även penicillin, antiinflammatorisk medicin och smärtstillande, vid juletid hade det läkt och en ny klo på väg ut.

I februari 2013 gjordes en höftledsröntgen på henne, även pennhip och armbåge, resultat på det, HD B på höfterna, pennhip 0,34/0,37 90% och armbåge, ED 0. Jag är mer än nöjd.

I maj 2013 var vi på SABT-bedömning i Höganäs i Skåne, Jazza fick 82,8%. I juni 2014 bedömdes hon för andra och sista gången med ett resultat på 80,9%. Jag är mycket nöjd med de procent hon fick.

Jazza är vår älskade familjemedlem, hon är med överallt där det låter sig göras, hon sover i våran säng, snarkar ikapp med oss, sitter med (på golvet) när vi äter, lägger upp nosen på bordet så läpparna flyter ut och bara ögonen följer oss när vi äter, är med i soffan när vi tittar tv. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Kort sagt, Jazza är det bästa som hänt oss och hon är mycket älskad.. kanske, kanske skaffar vi en kompis till henne så småningom.. en boerboel, så klart, finns ingen annan ras för oss.

En kompis till Jazza har det blivit i år, 2018, det är hennes halvsyster Cleo som bor hos oss, Cleo tillhörde vår dotter innan men hon kunde av olika skäl inte ha henne kvar så sen i våras bor hon hos oss och här blir hon kvar. Cleo är, som sagt, halvsyster till Jazza, samma pappa, hon är också 7 år, fyller i december. Jazza och Cleo är väldigt vänliga och toleranta mot varandra, de leker, sover, äter tillsammans, märks att de trivs ihop.

Den 27 april 2020 somnade vår älskade Jazza in, hon fick en magomvridning och cirkulationsrubbningar och jag tog det svåra men rätta beslutet att låta henne gå vidare, det var hjärtslitande och hon kommer alltid fattas oss.

Cleo, Jazzas halvsyster finns fortfarande med oss, hon blir 10 år i december 2021. 

I februari 2021 kom en ny liten boerboelvän, Castor,  9 månader nu, en brindle hane. En busig och lekfull unghund med mycket vilja och arbetslust. 

Februari 2023

Livet med boerboel tuffar på. Cleo finns fortfarande med oss men har en del ålderskrämpor, hon är lite drygt 11 år nu, får se hur länge till hon orkar.

Castor, vår hane, är en riktig tuffing med en räv bak varje öra men väldigt snäll. Han har gett mig en del gråa hår då han är lite envis och busig.